davidhs - ordem e progresso

Blöta som bara nyduschade (recém-regado?) gringos kan vara sitter jag och jholme och tar igen oss efter en helt fantastisk helg i São Paulo. Jag får skriva lite om det imorgon. Agora, eu estou muito cansado. Eller på svenska; just nu är jag mycket trött. Tillsvidare får jag bjuda på två filmer inspelade under störtskuren som sabbade tvätttorkningen. Big time! Det är just därför vi är jäkligt blöta för tillfället. Mina fotoalbum är även uppdaterade med mängder av bilder.

Efter vårt dagliga träningspass anlände vi hemma på Jacobucci vid 10 tiden igår. Efter lite tumult utanför lägenheten (då jag och Humberto utövade vår favorithobby - sparka baratas på jholme) insåg vi att vi hade glömt nyckeln på gymmet. Grattis Gringos! Humberto var mer är nöjd (eller inte) över att få ta bilen tillbaka till Tribos do Corpo och hämta nyckeln.

På vägen hem igen slocknade allt runt omkring oss. Och då menar jag verkligen ALLT. Gatulampor, trafikljus och husen runt oss blev kolsvarta. Klockan var nog nu cirka 22.30. Med andra ord; det blev mörkt så in i helvetet och ett smärre kaos i trafiken uppstod eftersom inga trafikljus fungerade.

När vi sedan kom hem igen uppstod nästa problem. Vår gigantiska skjutvägg, som håller alla banditer utan för vår bostad, höll nu också två gringos och en brasilianare i en Ford Ka utanför eftersom den också går på el. Även folket i grannhuset hade samma problem. Efter mycket om och men fick vi upp porten och Humberto kunde rulla in Forden. Tjejerna utanför grannhuset ropade efter hjälp och vi gjorde en insats för att få upp deras port också, men dock utan samma framgång som med vår port. Allt detta i komplett mörker.

Väl inne i lägenheten fick vi lysa upp allt med mobiltelefoner och lap-tops. Trots detta körde jag och jholme våra dagliga sit-ups och armhävningar i mörkret. Efter detta insåg vi att vi skulle få en mycket trevlig dusch eftersom vi inte har något varmvatten. Här i Brasilien värms nämligen vattnet i duschmunstycket. Extremt ineffektivt och miljöovänligt, då det krävs en hel del elektricitet att värma upp vattnet. Jag tog tjuren vid hornen och hoppade i duschen. Jag kan garantera att det inte var någon trevlig upplevelse. När jag var färdigtvagad var det jholmes tur. Jag hann inte ens torka mig klart så kom strömmen igång igen. jholme jublade eftersom det innebar att han skulle få en varm dusch och jag svor åt min inte så goda vän Murphy.

Totalt sett var 60 miljoner människor utan el i fyra, fem timmar. Det var tydligen det enorma vattenkraftverket Itaipu (ligger mellan Brasilien, Argentina och Paraguay) som hade havererat, vilket innebär att 40% av brasilianska nätet slocknade samt hela (!) Paraguay blev utan el. Tydligen påverkades även Uruguay.

---

Idag bokade vi flygbiljetter till Recife som är en stad i nordöstra Brasilien, och som ligger i delstaten Pernambuco. Det är en långhelg i början av December, så jag, Humberto och jholme sticker iväg på lördagsmorgonen och åker hem på tisdagkvällen. Det kostar typ ingenting att flyga inrikes om han har lite tur. Tydligen skall Recife vara ett av de bästa ställena i Brasilien för att dyka. Det kommer nog att bli grymt...

Imorgon kväll bär det av till the not-so-small-city of São Paulo. Det blir museer och andra sevärdheter. Vi ska även eventuellt införskaffa varsin surfbräda. Målet med resan blir att vara så turistiga som vi bara kan vara utan att bli rånade. Det skall nog inte vara något problem (peppar peppar) eftersom vi har våra amigas med oss. Den lilla trippen avslutas med att se São Paulo mot Vitória på Morumbi stadion. Jag som fan till Corinthians får verkligen bita i det sura äpplet och se änkerivalerna São Paulo. Jag och jholme har fått strikta order om att lämna matchtröjorna med Corinthians och Botafoga hemma. Om vi vill överleva, vilket vi vill...

Dock överlever jag nog matchen. Morumbi stadion tar i ombyggt skick 80 000 människor, men innan ombyggnaden tog den hela 120 000 människor, så det blir nog en upplevelse. Jag ska inte göra om samma misstag som jag gjorde när jag hade på mig motståndarlagets färger under en fotbollsmatch på en fullsatt Azteca stadion i Mexico City, vilket resulterade i att jag fick mer än en isbit i huvudet under matchen.

Som kuriosa kan jag även nämna att Morumbi stadion kommer att vara en av arenorna i Fotbolls-VM 2014, som äger rum här i Brasilien.

Eftersom jag inte är speciellt bevandrad inom bloggosfären har jag inte haft någon vidare koll på hur man skriver en blogg. Men jag har i alla fall förstått att om en blogg ska klassificeras som en äkta blogg måste vissa kriterier vara uppfyllda. De två främsta är, så vitt jag har förstått, 1) Dagens outfit och 2) YouTube-favoriter.

Det är dock mycket tveksamt att jag kommer att sträcka mig till att köra dagens outfit, men ett par YouTube-favoriter kan jag slänga upp. När jag tänker efter så slängde jag ju faktiskt upp en bild på mig själv iförd den då nyss inhandlade Corinthians-tröjan. Det får väl duga.

Hur som helst. Här kommer några YouTube-favoriter.

Corinthians - Santo André: 2-0

Hittade den här hysteriskt dramatiska film om när Corinthians tog hem Campeonato Paulista 2009. Alltså São Paulo-mästerskapet 2009. Det ger kanske en liten bild över hur fanatiskt folket är här borta i brasseland.

Just nu ligger jag även i hårdträning för att plugga in Hino do Corinthians. Som ni kanske förstår är det Corinthians kampsång. Dock ska man vara ganska försiktig med vad man sjunger eller säger om fotbollslagen här borta, om man nu inte känner personen eller personerna i fråga. Hur som helst är det en jäkligt fin melodi att sjunga i duschen varje morgon.

Sedan blev jag helt överlycklig när jag upptäckte att Sócrates (kanske världens coolaste fotbollspelare och största klackspeciallist genom tiderna, tillika ständigt jublande högst upp på denna blogg) hade spelat i just Corinthians.

Tanken var att jag skulle ha skrivit några rader igår om vår vistelse i Guarujá, men efter total utmattning p.g.a. 37-gradig värme utomhus, förbannat hög luftfuktighet samt en tiotimmars arbetsdag framför en ugn med temperaturen 850°C gick det bara inte. Tack vare, eller rättare sagt, p.g.a. luftfuktigheten är det som att lägga sig i en blöt handduk varje gång man skall krypa till kojs. Not good. Não bom. Inte bra helt enkelt.

Jag och jholme har fått två stycken nya arbetskamrater på labbet. Stuffa (en ugn som håller 110°C) och Muffla (också en ugn, men som håller 850°C). Dessa är alltså inga smeknamn, utan vedertagna ord i portugisiskan. Jag och jholme gråter av skratt varje gång vi ska öppna Mufflan.

Helgen blev över förväntan. Och då hade vi ganska höga förväntningar innan. Vädret var helt fantastiskt från början till slut. Det hela började med att vår bäste amiga Natalia frågade om vi ville hänga med till beachen då hennes kompis har en lägenhet precis intill vattnet. Vi sa givetvis ja och vi drog iväg på lördagsmorgonen. Eftersom Natalia och hennes rumskompis är från São Paulo åkte rumskompisen med oss till São Paulo där vi skulle plocka upp två andra kompisar till Natalia (var av en var lägenhetsägaren). På vägen till São Paulo stannade vi på en Outlet (som både min mamma och min syster skulle ha uppskattat mycket) för lite shopping. Jag slog till på en Corinthians t-shirt och är här med ett riktigt "Die hard"-fan till Corinthinas. Bredvid den grandiosa Outlet som vi stannade till vid låg ett gigantiskt vattenland som hette "Wet 'n' Wild", vilket gringosarna David och jholme tyckte var hemskt roligt (tyvärr, fick vi inget foto på skylten... Satan!).

Väl framme i São Paulo hoppade Natalias rumskompis av och vi plockade upp Larissa (Lari) och Maria Clara (Mari). Vi hann även träffa Natalias familj (fantastiskt trevliga människor och vi blev genast inbjudna att fira jul med dem). Mari jobbade som engelskalärare, vilket givetvis betydde att hon pratade utmärkt engelska. Lari däremot, pratade knappt någon engelska alls, så det blev många jäkligt roliga och ibland bra konstiga dialoger i bilen och under helgen.

Från São Paulo sett tog vi bilen rakt ut mot kusten och passerade ett mycket stort oljeraffinaderi med gigantiska pipe-lines rakt över bergen som sticker upp vid kusten. Det var ungefär som att resa genom Mordor i Sagan om Ringen. I en Honda dock...

När vi kom fram till Guarujá var klockan ca. fyra på eftermiddagen. Så vi slängde in grejerna i lägenheten och tog oss till beachen direkt. Helt fantastiska stränder omgivna av mycket höga hus. Vi tillbringade hela helgen, när solen var uppe, på stranden. Lördagskvällen tillbringade vi åt en middag på restaurang där vi bl.a. åt Picanha (givetvis) samt hönshjärta, vilket var otroligt gott. Det var små grillspett med fem, sex hjärtan på varje. Grymt gott! jholme var inte lika imponerad dock...

Vi lärde oss ganska snabbt ett brasilianskt uttryck som används ofta när brasilianarna talar om oss Gringos. "Farofeiro" var ett ord som vi hörde mer än en gång under helgen. Så nu använder jag och jholme det order HELA tiden.

Söndagskvällen blev en riktigt baluns. Efter en heldag på stranden med ett antal brasilianska öl, drog vi till ett krogstråk. (Som ni kanske såg i förra inlägget ägde jholme stranden i sina sungas. Bruno hade varit mer än nöjd!) Eftersom måndagen var en helgdag (brassarna kan det här med helgdagar, eftersom de tre senaste veckorna har haft måndagar som varit helgdagar), var det väldigt mycket folk ute. Vi tog plats på en bar/restaurang där vi endast åt en glass, men drack desto mer (tro det eller ej, men folket lyckade få i mig en shot tequila). Våra amigas spred även ut att jag var "The Prince of Sweden", vilket resulterade i att jag blev ett hett fotograferingsobjekt bland brasilianskorna. Vi kom även på den briljanta idén att ta ett kvällsdopp (nåja, klockan 04.00) i havet efter restaurangbesöket.

Måndagen blev också en heldag på stranden och vi påbörjade resan hem vid fem-, sex-tiden och var hemma i Campinas strax före midnatt. Hela resan var grymt trevlig och några bevingade uttryck myntades, samt ett antal smeknamn.

• Natalinha Favelinha (Natalia)
• Farofeiro Favelinho (David)
• God (jholme)
• The Prince Of Sweden (David)
• Danilo Gentili (jholme)
• Toby (David)
• Fredy (jholme)
• Mano (David)
• Mani (Natalia)

Nu är jag och El Bigodon (läses: Chief eller jholme) tillbaka i vardagen efter en fantastisk helg vid havet. En redogörelse kommer i kväll, men jag kan bjuda på ett smakprov redan nu. Helgen till ära hade jholme fixat en ståtlig snorbroms, vilken i kombination med pilotbrillorna och sungas (läses: zongas eller speedos om ni så vill) förvandlade jholme till beachens Chief eller El Bigodon. Tidagare, när jholme hade sina ståtliga klubbor, var han som bekant känd här i Brasilien som El Barbon.

Nedan kan ni även klicka in på fotoalbumet. Det är uppdaterat med mängder av bilder från helgen.